Nu flyttar jag!
Nu är jag less på detta ställe och framför allt på att radbrytningarna inte fungerar. Det går ju banne mig inte atta läsa mina inlägg när allt bara är en gröt.
Så nu flyttar jag till http://vojnamir.bloggplatsen.se/ istället. Välkommen att följa med!
Ja, nu var det löjligt länge sedan sist.
Det är kul att läsa bloggar.. inte lika kul att skriva, speciellt inte när det är så där trist och kallt och eländigt som det gärna är den här tiden på året.
Men för att sammanfatta:
Enya: Gud så nöjd jag är med den hunden. Hon är så löjligt underbar så jag kan knappt beskriva det. Nu håller hon sig i 3-4 timmar åt gången med ett par olyckor i veckan, så istället för att kuta in och ut hela dagarna och knappt hinna få upp värmen så kan vi nu göra lite roligare saker. Vi går små promenader och tränar på att busa med bollar och att matte har supergodis om hon får tillbaka dem. Att man ska gå på vänster sida om vägen och inte flänga fram och tillbaka hur som helst och att komma tillbaka när matte ropar. Vi träffar folk och oftast kan hon gå förbi dem med bra kontakt, det är efter att de har passerat som frestelsen blir för stor och hon måste stå och stirra efter dem.
Inne så gosar vi.. Ingen kan gosa som Enya. Det är så pass illa att jag är glad åt att hon blir varm och måste gå och lägga sig vid balkongdörren efter en stund. Sen pillar vi en massa. Kloklippningen gjorde mina händer väldigt såriga i början (när jag varit klantig och klippt pulpan ett par gånger), men nu är det bara myysigt. Borsta är jättemysigt på kroppen, men bak på benen är äckligt och då är det bäst att man piper och bits lite, men även det går bättre för varje gång. Titta på tänder och öron är jättekul och nu har hon kommit på att ju mer stilla hon är, ju fortare har jag kikat klart och då får man godis. Nu har de första minitänderna lossnat också, så då måste jag ju kika flera gånger per dag. :p
Matglad är hon fortfarande och då passar vi på att träna på saker. Nu har vi avancerat från att bara sitta och vänta till att följa efter bort från matskålen. Nästa steg tänkte jag skulle bli att sitta kvar medan jag går iväg.. svårt svårt. :p
Men överlag tar vi det väldigt lugnt. Jag är mycket mer avslappnad gentemot allt man "ska" göra den här gången och med tanke på att Enya är tusen gånger mer harmonisk än vad Chewie var så tror jag absolut att jag är på rätt spår. Full fart ute och lugn och ro utan att vara däckad av trötthet inne. Sen kan hon knappt "sitt" ännu, men det känns verkligen inte som det viktigaste.
Ayesha då. Hon är inne i en bra period nu då hon äter bra (för att vara henne), är pigg och glad och lydigast i världen. Hon får sina ensamma långpromenader då hon går lös, skvallrar och lyder minsta vink. Som natt och dag jämfört med före jul då hon bara lunkade efter och inte ens kunde gå på rätt sida om vägen i flera veckor. Jag har verkligen kliat mig i huvudet och försökt komma på varför det är så olika. Varför det är så bra i flera veckor och sen blir så dåligt lika länge igen. Ibland kan jag tänka mig att det har med löp / efterlöp att göra, ibland tror jag att hon har fått för mycket onyttigt att äta, ibland är det vädret och det är ju ganska uppenbart,men oftast så har jag ingen aning. Det är trist att inte kunna komma på vad det är och kunna göra något åt det. Men om det nu ska vara så här så är det faktiskt bra att jag har en hund till. Då kan Ayesha få sova så mycket som hon vill och jag kan lägga energin på Enya istället och slippa bli en sur och frusterad matte.
Lugn och skönt julafton.
Jag är alltid anti jul, men i år var jag mer anti än vanligt. Varför vet jag inte.. om det är vädret eller bristen på all julklappsstress eller vad..
Så jag bestämde för rätt länge sedan att jag skulle jobba. Mer pengar, en ursäkt att "slippa undan" och någon annan kollega får vara ledig - win win. Och jag tror faktiskt att det var helt rätt beslut. Jag jobbade igår kväll och sedan till halv tre eller så idag, åkte hem och lagade lite mat och somnade sedan promt på soffan och sov i tre timmar. Ljuvligt skönt. Vaknade 20 över sju på kvällen med ett ryck och upptäckte att johan beställt hämtning. Åkte ut och hämtade honom mitt ute i skogen och körde även hem hans kusin till andra sidan stan när jag ändå var igång. Kom hem typ tio och efter lite julklappsöppnande så sitter vi nu och dricker lite glögg. Jag ska dock upp om sex timmar igen så jag borde verkligen ta och hoppa i säng igen.
Enya är såå trött så trött. Jag fick precis lyfta upp henne och ge henne till johan för sista kissen. Johan faster och farbror har en ettårig irlänsk setter och de två fann tydligen varandra på en gång och har busat hela kvällen. Riktigt roligt och riktigt skönt för Ayesha och Ida att unghundarna inte bara var på dem hela tiden.
Men asså radbrytning..
Jag brukar inte titta på min egen blogg, men nu gjorde jag det och upptäckte att det ju banne mig inte finns några avstånd mellan styckena. Allt är bara en enda massa..
Provar att göra tre mellanslag...
Men nä, det blir inga alls. Sjukt irriterande. Någon som vet om man kan göra något åt det förutom att byta bloggställe?
Rensa i röran.
Efter att ha pratat om det i typ en månad nu så har jag äntligen tagit tag i en ny garderobsrensning. Det gick på max en halvtimme och resulterade i 2 ICApåsar som åkte rakt ner i soporna. Inte för att jag är för lat att gå till välgörenhetsinlämningen, utan för att det verkligen bara var sådant som är totalt utslitet och trasigt. En av påsarna var bara trasiga och udda underkläder och strumpor. Det är som alltid skönt när det är gjort, men tyvärr så märks det så väldigt väl hur mycket kläder jag behöver köpa. Men det är ju så tråkigt.. speciellt som jag ändå bara kasar runt i arbetskläder eller i skogen. :p
Enya fortsätter att vara en guldvalp. Herregud så enkel hon är att ha att göra med. Tyvärr är det ju konstant skitväder så det blir inte alls lite många kort tagna som jag skulle vilja. Kloklippningen fungerar nu klockrent och istället har vi börjat ta tag i borstandet. Det är inte överdrivet roligt enligt Enya och mattes händer får sina röda små märken och sår, men så är det ju. Bilen är fortfarande inte ett dugg rolig, hon stretar emot så fort vi går till parkeringen för att sedan bli jätteglad och skutta före så fort vi har passerat bilen. Men väl i den ligger hon lugnt och utan pip. Igår lämnade jag dem dessutom för att posta ett paket och det var så lugnt och fint så när jag kom tillbaka. Jag tror vi ska börja åka till lite roligare ställen med bilen så att hon förstår poängen med den. :p
Än så länge känner jag mig nöjd med min plan att börja om från början med ensamhetsträningen och att kuta ut så många gånger per dag som jag bara kan. Egentligen är det ju inte så konstigt om det blir fel för valpen att 90% av gångerna få följa med (de ska ju trots allt ut jämt) och sen helt plötsligt inte få göra det. Så nu försöker jag i alla fall öppna ytterdörren minst två gånger mellan varje rastning, och hon har blivit mycket lugnare. Följer oss ut i hallen men lägger sig sedan ner. Jag tar det väldigt lugnt just nu.. vill inte ha några bakslag, men både igår och idag har hon varit ensam i fem minuter utan pip, och igår (jubel) så hade hon faktiskt lämnat ytterdörren och demolerat papper istället! Inte det önskvärda lägga sig och sova, men förstörelse och bus är ändå så mycket bättre än skrik, panik och dörrfixering.
Sen har vi faktiskt gjort ett julkort iår som johan mailade ut idag, så jag tänkte lägga upp det här för alla som vi inte mailar den till (dvs alla förutom familjen).
Lugn och ro, äntligen.
Uppgiften är inlämnad och visst ska jag plugga en del, men nu har jag gott om tid på mig och det är inte speciellt avancerade saker som jag ska göra, så jag tänkte försöka lägga någon timme om dagen på det bara.
Jag är ledig från jobbet i 9 dagar.. LYX!
Bilen är fix och färdig och inbetalningskortet till bilbesiktningen har kommit.
Allt som ska göras här hemma är inte klart, men vi har grundstädat idag i alla fall.
Imorgon ska Enya vaccineras och antingen imorgon eller på fredag ska allt som behöver köpas inhandlas.
På lördag ska jag och mamma fira min födelsedag och jul, och jag vet vad jag ska bjuda på.
Framför allt känns det väldigt skönt att jag nu är ledig och kan lägga mer tid (och framför allt energi) på Enya. Gå mer ensamma promenader med henne nu när hon kan gå lite längre. Ensamhetsträna strukturerat osv.
Men nu blir det sista rundan med hundarna och sedan i säng. Känner mig hyfsat slut efter de senaste två jobbnätterna med enormt mycket att göra och rätt mycket psykisk påfrestning.
Jäklar vad fort hon växer.
8 veckor och 1 dag.
11 veckor och 4 dagar, dvs 3 v 3 dagar senare.
Gah, vad tiden går fort.
Jag tänker hela tiden att jag ska göra ditten och datten och vips har det gått en vecka. Massor att göra på jobbet i helgen, massa pyssel med djuren hela tiden, massor med stress över arbetet som ska vara klart på fredag, bilen måste iväg till ombesiktning snart och allmänt GAH.
Snön har kommit och jag tänker varenda dag att jag ska ta med hundarna och kameran ut medan det är ljust, men när det är ljust har jag alltid annat för mig. Ensamhetsträningen är en annan sak där dagarna bara går och det inte blir mycket gjort. Och för den delen Ayeshas promenader.. hon har fått klara sig (utan knorr förvisso men ändå) på minsta möjliga i flera flera dagar nu.
Efter imorgon kanske det känns bättre.. förhoppningsvis.
Vi ska tvätta på morgonen = ensamhetsträning.
Mellan tvättarna storhandling.
Sen ska jag iväg till pluggkollegan och sitta och jobba några timmar (det gjorde vi idag också och det gick rätt bra).
Och sen på kvällen ska jag och Ulrika ut på en rejäl runda med de vuxna.
På fredag har jag förhoppningsvis inte så mycket av arbetet kvar, tar mig förhoppningsvis iväg och ombesiktigar bilden och ska kanske socialisera med en kompis och hennes hund. Det var ett par veckor sedan Enya fick träffa en ny hund sist så det behövs.
Sen jobbar jag helgen + mån tis natt och sedan är jag ledig i 9 dagar igen. Det kanske blir lättare med ensamhetsträningen då när det bara är jag hemma och inte vi båda behöver gå ut?
Nya snygga blåmärken.
Idag har jag varit och bytt min p-stav. Jag oroade mig lite för att sätta in den nya eftersom det var en rätt jobbig historia sist. Jag hade dock försökt gardera mig genom att se till att det i alla fall inte var samma barnmorska som sist som skulle göra det. Däremot trodde jag inte att det skulle vara några problem att ta ut den gamla då den satt så himla ytligt. Men det var det, den hade växt fast ordentligt och hon fick ta i av alla krafter för att få ut den. Men nu är det gjort för 3 år framåt och jag har lite nya snygga blåmärken att visa upp. :p
Det stör mig dock att det ska vara sådan skillnad på personal. Det enda som gör ont är ju bedövningssprutan, och förra gången stack hon in den på fyra olika ställen innan hon var nöjd = smärta x 4. Idag stack hon in den 1 gång och sen var det klart. Det blev definitivt inte sämre bedövat, men mycket mindre smärta för mig. Barnmorskan idag var dessutom en gammal kompis till mamma, så vi surrade lite gamla minnen och pratade yrket under tiden.
Trots att jag sov som en drottning inatt så däckade jag ändå på soffan efter middagen.. det var väl kroppen som sa ifrån att den ändå blivit misshandlad under dagen. Jag tror dock inte att jag kommer att ha några större problem att sova inatt för det... är skittrött..
Med Enya börjar det falla på plats ordentligt nu. Hon har kommit mycket mer till ro de senaste dagarna och känns lite mer harmonisk. Hon följer inte efter mig hela tiden på samma sätt, kunde sitta bakom grind en stund både när jag gick iväg och när jag tränade lite med Ayesha och vi har klippt lite klor. Det har regnat hela dagen, men svärfar och Ida var förbi en stund och då blev det förstås bus till tusen.
Det är lustigt det där med valpar.. hur lite man än tycker att man gör i början så är det lätt att göra för mycket. Men nu tror jag att vi har hittat en bra balans mellan uttråkning och övertrötthet. Duktig så det räcker och blir över är hon i alla fall, men det har hon ju varit hela tiden.
Imorgon kommer en av mammas kusiner som ska skaffa Eurasier förbi och ska kika och klämma lite. Det var en bild på Ayesha som hade gjort henne nyfiken på rasen och nu ska de skaffa en.. Andra gången Ayesha har bidragit till att en person skaffar rasen. Sådant är riktigt kul faktiskt. :)
Lite bilder.
Det är väldigt sällan jag fotar katterna. Dels är de ju svarta båda två (svårt att ta bra bilder), dels hatar de blixten och tenderar att se skitsura ut på alla bilder. Men Sirius la sig mellan mina ben ikväll och såg faktiskt rätt bedårande ut.
Sen börjar det faktiskt ta sig sakta men säkert mellan hundarna. Ayesha tittar fortfarande på mig med vädjande ögon och ber mig lämna tillbaka henne. Men hon säger inte ifrån speciellt ofta och med tanke på att hon höglöper = är djupt deprimerad så är jag inte så orolig. Dock tycker jag synd om Enya som verkligen försöker fjäska och bjuda upp till lek och göra sig till på alla sätt som går. Ikväll har hon kört utnötningskampanj. Vart än Ayesha har lagt sig att sova så har hon lagt sig i närheten, och visst resultat har det gett. :)
Med tanke på att Ayesha alltid har sofforna, fotöljerna och sängen om hon vill vara ifred så är jag inte direkt oroad. Vill hon inte så slipper hon, ligger hon kvar så får hon skylla sig sjäv. :p
Med Enya går allt bra i alla fall. Det enda jag har problem med är att hon får panik när hon blir utestängd. Att gå ut i trappuppgången går bra, några gånger har hon gnytt till några gånger precis när vi går men hon är lugn när vi kommer in igen och ligger oftast i sin säng. Däremot har jag försökt börja träna henne att vara i köket bakom kompostgaller, syftet är framför allt att kunna träna med en hund i taget samt ge Ayesha lite matro (hon handmatas ju och det tar sin lilla tid). Men hon får verkligen verkligen panik och det går inte att sätta fast kompostgallret tillräckligt väl för att hon inte ska lyckas rucka på det.
Så snart jag kan tänkte jag fara och köpa en barngrind och sedan köra lite omvänt lockande för att se om det kan få henne lite tryggare. Det hjälper inte med att jag sitter eller går utanför så att hon ser mig hela tiden, men vi har lekt lite "filtlekar" (burlekar utan bur) och det har gått jättebra, så det kan förhoppningsvis hjälpa.
Förutom allt med hundarna så har jag äntligen i grevens tid kommit igång med pluggandet. Det är jättejobbigt och skitsvårt, men förhoppningsvis har jag kommit igång tillräckligt för att det ska flyta på lite snabbare i fortsättningen.
Om en månad för ett år sedan..
Den 23/12 förra året såg det ut så här:
Undrar hur det kommer att se ut i år om en månad? Än så länge har jag knappt sett en minusgrad, så det känns ju inte alltför lovande.
Socialiseringsdag.
Idag har vi varit och hälsat på en bekant från AoH och hennes hundar, en gammal (men energisk) labrador och en slyngelkelpi. Jag vill gärna att Enya ska få träffa så många trygga stabila hundar av olika raser som möjligt nu från början för att förebygga att hon blir en lika stor "rasist" som Ayesha kan vara. Dessutom så är ju både Ayesha och Nilla så fruktansvärt fulla av varandra nu när de löper att det kan vara trevligt för henne att träffa hundar som faktiskt bryr sig om henne.
Det gick jättebra och var precis hur kul som helst. Först fick hon träffa Labben, som inte var så där enormt intresserad, sedan Kelpien som var desto mer av allt.. som de brukar vara. Enya var dock inte ett dugg berörd. När de sprang som värst mot henne så ställde hon sig mellan antingen mina eller F´s ben för säkerhets skull, men hela tiden med huvudet uppåt och öronen framåt.
Efter en stund ute så gick vi in och drack te och surrade i typ två timmar medan Enya och Kelpien lekte och härjade och hade hur kul som helst tillsammans. Innan var jag lite orolig att en så pass mycket större hane, 1.5 år gammal, skulle bli lite för mycket för henne. Men icket. De snodde ben av varandra, turades om att göra lekutfall och kom helt enkelt väldigt bra överens. Sista 45 minutrana började hon dock bli lite överspeedad, så då fick vi lugna ner dem så att hon kunde sova.
En jättebra dag helt enkelt. Jättebra lek och bus med två nya hundar + att hon även fick se på när de busade med varandra och dessutom avsluta med att sova tillsammans med de andra och avsluta dagen lugnt.
Bilen däremot.. Den tycker hon inte om och där kommer verkligen röstresurserna fram. Jag tog med mig kattburen och stoppade in henne i för alla vårs säkerhet, och fy fasiken vad hemskt det var. Så nu är det bara för mig att fara ut och köra, i alla fall en tur om dagen måste vi få in så att hon lugnar sig någongång.
Det gick jättebra och var precis hur kul som helst. Först fick hon träffa Labben, som inte var så där enormt intresserad, sedan Kelpien som var desto mer av allt.. som de brukar vara. Enya var dock inte ett dugg berörd. När de sprang som värst mot henne så ställde hon sig mellan antingen mina eller F´s ben för säkerhets skull, men hela tiden med huvudet uppåt och öronen framåt.
Efter en stund ute så gick vi in och drack te och surrade i typ två timmar medan Enya och Kelpien lekte och härjade och hade hur kul som helst tillsammans. Innan var jag lite orolig att en så pass mycket större hane, 1.5 år gammal, skulle bli lite för mycket för henne. Men icket. De snodde ben av varandra, turades om att göra lekutfall och kom helt enkelt väldigt bra överens. Sista 45 minutrana började hon dock bli lite överspeedad, så då fick vi lugna ner dem så att hon kunde sova.
En jättebra dag helt enkelt. Jättebra lek och bus med två nya hundar + att hon även fick se på när de busade med varandra och dessutom avsluta med att sova tillsammans med de andra och avsluta dagen lugnt.
Bilen däremot.. Den tycker hon inte om och där kommer verkligen röstresurserna fram. Jag tog med mig kattburen och stoppade in henne i för alla vårs säkerhet, och fy fasiken vad hemskt det var. Så nu är det bara för mig att fara ut och köra, i alla fall en tur om dagen måste vi få in så att hon lugnar sig någongång.
Dagarna med valp.
Nu är vi inne i rutinen och gud så skönt det är.
Vi stiger upp ungefär åtta. De första nätterna så väckte hon oss när hon behövde ut, de två senaste har hon antingen inte ens försökt eller också har vi varit för trötta för att vakna. Det spelar ingen roll, det är guld värt att få sova och hon kommer snart att kunna hålla sig hela nätterna.
Jag försöker ta det lugnt på förmiddagen. I framtiden kommer hon antingen att vara på jobbet då eller också kommer vi att vilja ta det lungt, så det är lika bra att börja nu.
Vi går ut ungefär varannan timme och så blir det förstås lite pölar emellan. Jag stressar inte. Hon protesterar ibland redan och vill inte alls gå med på att vi ska ut, så det känns inte vettigt att gå ut oftare än så.
De första dagarna hade hon fri tillgång till mat. Ayesha rörde inte hennes och hon rörde inte Ayeshas, så det fungerade. Nu gör det inte det längre, så nu blir det mat 4 gånger om dagen istället. Jag har bättre koll på hur mycket hon äter då också, de första dagarna glupade hon i som en labrador, och hon ska ju inte bli fet bara för att hon är en Eurasier. :p
En gång per dag går vi i skogen och är ute längre. Igår bar jag henne bort till skogen bredvid kullarna och sen strosade vi långsamt genom skogen hem igen. Men det blev nog lite mycket med alla människor och cyklar och allt som vi passerade på hemvägen. Dock tinade Ayesha upp väldigt mycket av den promenaden, så helt dum var den inte. Idag gick vi upp i lillskogen istället och satt mest stilla. Eller jag satt stilla, Enya tuggade på allt, lekte med boll, letade godis med gammtanten (och faktiskt lite själv mot slutet) och härjade på rätt bra. Sen kom Nilla också och då blev det förstås ännu mer liv. Tanterna försökte sätta på varandra och Enya sprang runt dem och försökte få dem att se henne.. Stackars liten.
Vi trapptränar en gång per dag. Andra dagen fick hon gå upp två trappsteg, tredje dagen halva trappan, igår hela och idag försöker hon smita uppför den innan jag hinner fånga henne. :p Ner tänkte jag vänta med tills nästa vecka då den är ganska hal.
Klickern har vi introducerat och kör 3-5 klick per dag för lite vad hon än gör. Nu reagerar hon direkt på ljudet även om jag inte tror att hon har börjat sätta den i samband med vad hon gör ännu.
Klorna har vi klippt en om dagen i tre dagar. Största problemet är hon letar så förbaskat efter godiset att hon sprattlar därför. Jag tror inte ens hon märker att jag är där med klotången.
Kopplet går hon jättefint i för sin ålder och jag försöker på ett naturligt sätt att hålla henne på vänster sida och liknande så att hon inte lär sig en massa dumheter som jag får träna bort sen.
Eftersom vi ränner ut och in en hel del som det är, t.ex. att jag, Ulrika, Ayesha och Nilla går ut och hon är hemma med husse så får vi rätt mycket grundläggande ensamhetsträning där. Det är ju inte bara att vara ensam ensam, utan också att vänja sig vid att inte alltid få följa med. Men idag gick jag ut i trapphuset en gång (någon minut) och ner och bokade tvättid en gång senare (fem minuter ca) och det gick jättebra. Hon stod vid dörren när jag gick och låg i korgen när jag kom in, så det känns lovande.
Sen sover hon ju mest förstås. Även om jag försöker lägga grunden till det mesta så tar ju de flesta sakerna bara någon minut, så jag är inte orolig att hon inte ska få tillräckligt med vila.
Vi stiger upp ungefär åtta. De första nätterna så väckte hon oss när hon behövde ut, de två senaste har hon antingen inte ens försökt eller också har vi varit för trötta för att vakna. Det spelar ingen roll, det är guld värt att få sova och hon kommer snart att kunna hålla sig hela nätterna.
Jag försöker ta det lugnt på förmiddagen. I framtiden kommer hon antingen att vara på jobbet då eller också kommer vi att vilja ta det lungt, så det är lika bra att börja nu.
Vi går ut ungefär varannan timme och så blir det förstås lite pölar emellan. Jag stressar inte. Hon protesterar ibland redan och vill inte alls gå med på att vi ska ut, så det känns inte vettigt att gå ut oftare än så.
De första dagarna hade hon fri tillgång till mat. Ayesha rörde inte hennes och hon rörde inte Ayeshas, så det fungerade. Nu gör det inte det längre, så nu blir det mat 4 gånger om dagen istället. Jag har bättre koll på hur mycket hon äter då också, de första dagarna glupade hon i som en labrador, och hon ska ju inte bli fet bara för att hon är en Eurasier. :p
En gång per dag går vi i skogen och är ute längre. Igår bar jag henne bort till skogen bredvid kullarna och sen strosade vi långsamt genom skogen hem igen. Men det blev nog lite mycket med alla människor och cyklar och allt som vi passerade på hemvägen. Dock tinade Ayesha upp väldigt mycket av den promenaden, så helt dum var den inte. Idag gick vi upp i lillskogen istället och satt mest stilla. Eller jag satt stilla, Enya tuggade på allt, lekte med boll, letade godis med gammtanten (och faktiskt lite själv mot slutet) och härjade på rätt bra. Sen kom Nilla också och då blev det förstås ännu mer liv. Tanterna försökte sätta på varandra och Enya sprang runt dem och försökte få dem att se henne.. Stackars liten.
Vi trapptränar en gång per dag. Andra dagen fick hon gå upp två trappsteg, tredje dagen halva trappan, igår hela och idag försöker hon smita uppför den innan jag hinner fånga henne. :p Ner tänkte jag vänta med tills nästa vecka då den är ganska hal.
Klickern har vi introducerat och kör 3-5 klick per dag för lite vad hon än gör. Nu reagerar hon direkt på ljudet även om jag inte tror att hon har börjat sätta den i samband med vad hon gör ännu.
Klorna har vi klippt en om dagen i tre dagar. Största problemet är hon letar så förbaskat efter godiset att hon sprattlar därför. Jag tror inte ens hon märker att jag är där med klotången.
Kopplet går hon jättefint i för sin ålder och jag försöker på ett naturligt sätt att hålla henne på vänster sida och liknande så att hon inte lär sig en massa dumheter som jag får träna bort sen.
Eftersom vi ränner ut och in en hel del som det är, t.ex. att jag, Ulrika, Ayesha och Nilla går ut och hon är hemma med husse så får vi rätt mycket grundläggande ensamhetsträning där. Det är ju inte bara att vara ensam ensam, utan också att vänja sig vid att inte alltid få följa med. Men idag gick jag ut i trapphuset en gång (någon minut) och ner och bokade tvättid en gång senare (fem minuter ca) och det gick jättebra. Hon stod vid dörren när jag gick och låg i korgen när jag kom in, så det känns lovande.
Sen sover hon ju mest förstås. Även om jag försöker lägga grunden till det mesta så tar ju de flesta sakerna bara någon minut, så jag är inte orolig att hon inte ska få tillräckligt med vila.
Bildbomb på Enya.
Allt går bra här, även om det har varit några väldigt jobbiga dagar. Jag jobbade natt måndag och tisdag och det blev inte mycket sömn. På måndag vaknade klockan fem och sov sedan bara någon timme i taget vid ett par tillfällen under dagen. På tisdag gick jag och la mig klockan nio när Ulrika och Nilla kommit och sov till tre. Sen gick vi ut med de vuxna när johan kommit hem och sen var det bara att handla, äta och fara till jobbet. Igår var vi tvungna att fara ner på stan, så då sov jag bara tre timmar och sedan 1,5 timme till på soffan...
Men idag har jag i alla fall sovit. Jag somnade förvisso sent, men somnade sedan i fyra timmar till på soffan, så i alla fall 10 timmar allt som allt.
Det ska bli väldigt skönt att vara ledig ett tag nu och bara kunna koncentrera mig på Enya och komma igång med plugget. Det har ju varit så ostrukturerat de här första dagarna också.. Inte så att jag tror att hon klagar, det har ju alltid varit någon som har varit vaken. Men jag vill gärna t.ex. få henne att förstå att det är inte är dags för bus klockan fem på morgonen. :p
Men herregud vilken lättsam valp hon är. Vilken skillnad mot för de tidigare valpar jag har haft och känt. Snäll och gosig, följsam, duktig med katterna och de vuxna hundarna (klart de får sin utskällningar, men hon backar när de säger ifrån), modig till tusen. Kikar nyfiken när det händer något nytt och går sedan fram.
Men idag har jag i alla fall sovit. Jag somnade förvisso sent, men somnade sedan i fyra timmar till på soffan, så i alla fall 10 timmar allt som allt.
Det ska bli väldigt skönt att vara ledig ett tag nu och bara kunna koncentrera mig på Enya och komma igång med plugget. Det har ju varit så ostrukturerat de här första dagarna också.. Inte så att jag tror att hon klagar, det har ju alltid varit någon som har varit vaken. Men jag vill gärna t.ex. få henne att förstå att det är inte är dags för bus klockan fem på morgonen. :p
Men herregud vilken lättsam valp hon är. Vilken skillnad mot för de tidigare valpar jag har haft och känt. Snäll och gosig, följsam, duktig med katterna och de vuxna hundarna (klart de får sin utskällningar, men hon backar när de säger ifrån), modig till tusen. Kikar nyfiken när det händer något nytt och går sedan fram.
Hemma med Enya.
Så, nu är vi hemma igen, inte ett dugg utvilade. :p Men även om det har varit en gräsligt jobbig vecka så har den varit väldigt bra också, så jag ska inte klaga.
Överlag gick hela resan bättre än förväntat. Det började lite vanskligt med att vi hoppade på tåget ner på stan, för att sedan åka upp till sjukhuset och stanna.. Efter biljettkontroll smet vi till bistron fick där höra att de tydligen inte har plats att koppla på loket nere på stan utan måste åka upp för att göra det, det skulle bara ta en stund och den tiden var inräknad i restiden och ingen försening.. Efter 1,5 timme åkte vi igen.. Jag kan bara inte tro på att det var meningen att det skulle ta så lång tid, tala om att plåga sina passagerare i onödan i så fall. Men jag hade ju räknat med ett par timmars försening så jag var inte så orolig. Jag sov riktigt bra för att vara på tåg (vi hade egen sovkupe) och fick väl en fem timmars sömn först och nästan en timme till lite senare. Extra glad blev jag när vi dels kom fram bara 10 minuter försenade, dels skulle vidare från samma perong och därför hade tid att sträcka på benen och handla lite frukost i lugn och ro.
Hoppade på x2000 i tre timmar och sov bort större delen av tiden där också.. Inte lika bekvämt, men skönt sätt att korta ner restiden på. Kom fram till Göteborg på utsatt tid och hade även där ungefär en halvtimme på oss att köpa biljett och se vart vi skulle. Hoppade på pendeltåget till kungsbacka och var vid det laget fruktansvärt lessa..
I Kungsbacka kom snälla J och hämtade oss och körde oss sista biten hem till uppfödaren H. Vid det laget kändes det verkligen att vi hade varit på väg i 16 timmar och det kändes inte så där jättekul att komma in och mest känna sig i behov av en rejäl rotborste. Men det är klart att det inte var någon fara.. Vem tittar på människor när det finns valpar i närheten?
Hanhundsägaren med Pappa Tilo var där, ett annat par som skulle ha en av hanarna och hela mamma Carmens familj som skulle hämta hem henne. Kul att få träffa K&A från forumet också. :) Valparna sov mest, men första valpen fram att hälsa var faktiskt Enya.. lustigt det där. Efter första hälsningen var jag dock inte så intressant, istället fick jag gosa med en av hanarna. Det gick bra det med. Efter kaffedrickande, valpprat och mer hundprat så for alla utom vi. Då gick vi en promenad med de vuxna innan vi drack en kopp kaffe till och sedan for mot landvetter klockan fyra.
Jag har haft så mycket ångest inför flygresan hem.. Tänk om vi inte får följa med med valpen? Vad gör vi då? Men oj så smidigt det gick och alla personal blev helt bedårande. Speciellt roligt var det att se säkerhetspersonalen.. de brukar ju vara så himla griniga och otrevliga, men med en valp i famnen så tror jag att vi hade kunnat ta vad som helst med oss.
Nä, nu blir det helt klart Malmö avation för mig på alla resor. De har fått många stjärnor i min bok tidigare, men förtjänade en hel drös till. Platserna längst bak var reserverade till oss, inga problem att låta henne sitta i famnen förutom under start och landning och supertrevliga. Det var verkligen ingenting att oroa sig för.
Enya pep rätt bra i bilen och en del på Landvetter, men annars var hon väldigt lugn så länge någon av oss hade handen nere i buren hos henne. Bajsade på landvetter och kissade och drack lite på bromma.
Halv elva var vi äntligen hemma och blev hämtade av Ayesha och Ulrika. Ayesha tyckte att valpen var mycket spännande så länge hon var inne i buren och mycket äcklig så fort hon kom ut. En snabb pink och sedan upp till katterna.. Sauron kastade en blick på valpen och såg ut att tycka "åh nej, inte en ny nu igen", medan Sirus gick fram, nosade lite och avfärdade henne som hyfsat ointressant. Enya tyckte att svansen nog skulle duga att bita i, men framsidan av den där konstiga varelsen var nog rätt farlig. :p
Sen stupade vi i säng, vi, ayesha och katterna i sängen och Enya under sängen bakom sin hundsäng. Troligtvis kändes det väl tryggast där inne för hon försökte inte ens komma upp i sängen.
Klockan fem vaknade jag av att hon började röra på sig och gick ut, sen tänkte jag vara smart och att vi skulle kunna lägga oss i vardagsrummet och fortsätta sova.. Icket. Bus och pip och allmän oro fram till åtta när johan klev upp. Efter en kort tupplur när jag höll fast henne i famnen i soffan så var det igång igen.. då gick jag och la mig i sovrummet och överlät jobbet till johan. Varvid Enya naturligtvis följde efter mig, la sig under sängen och somnade. Lagom typiskt.
Efter det så kom svärfar och lilla Ida på besök och jäklar vad hon gick hem. Enya blev verkligen stormförtjust i henne.. någon som är lika stor hon henne själv och som ville hälsa. Dessutom hade även hon en svans som gick att bita i. :p De två kommer nog att bli riktigt bra vänner.
Men nu är det färdigt med nya upplevelser för idag. Efter att de for så kunde hon äntligen lägga sig och sova på riktigt och nu händer det inte mer. Jag ska jobba i natt och måste försöka sova ett par timmar till om jag ska orka med. Men överlag har det gått fantastiskt bra. :)
Två mycket skeptiska vuxna..
Vad är det där för något?
Jag tror att den där går att bita i..
Nähä, då får jag väl bita i den här istället..
Nanna lite..
Tuff kompis.
Överlag gick hela resan bättre än förväntat. Det började lite vanskligt med att vi hoppade på tåget ner på stan, för att sedan åka upp till sjukhuset och stanna.. Efter biljettkontroll smet vi till bistron fick där höra att de tydligen inte har plats att koppla på loket nere på stan utan måste åka upp för att göra det, det skulle bara ta en stund och den tiden var inräknad i restiden och ingen försening.. Efter 1,5 timme åkte vi igen.. Jag kan bara inte tro på att det var meningen att det skulle ta så lång tid, tala om att plåga sina passagerare i onödan i så fall. Men jag hade ju räknat med ett par timmars försening så jag var inte så orolig. Jag sov riktigt bra för att vara på tåg (vi hade egen sovkupe) och fick väl en fem timmars sömn först och nästan en timme till lite senare. Extra glad blev jag när vi dels kom fram bara 10 minuter försenade, dels skulle vidare från samma perong och därför hade tid att sträcka på benen och handla lite frukost i lugn och ro.
Hoppade på x2000 i tre timmar och sov bort större delen av tiden där också.. Inte lika bekvämt, men skönt sätt att korta ner restiden på. Kom fram till Göteborg på utsatt tid och hade även där ungefär en halvtimme på oss att köpa biljett och se vart vi skulle. Hoppade på pendeltåget till kungsbacka och var vid det laget fruktansvärt lessa..
I Kungsbacka kom snälla J och hämtade oss och körde oss sista biten hem till uppfödaren H. Vid det laget kändes det verkligen att vi hade varit på väg i 16 timmar och det kändes inte så där jättekul att komma in och mest känna sig i behov av en rejäl rotborste. Men det är klart att det inte var någon fara.. Vem tittar på människor när det finns valpar i närheten?
Hanhundsägaren med Pappa Tilo var där, ett annat par som skulle ha en av hanarna och hela mamma Carmens familj som skulle hämta hem henne. Kul att få träffa K&A från forumet också. :) Valparna sov mest, men första valpen fram att hälsa var faktiskt Enya.. lustigt det där. Efter första hälsningen var jag dock inte så intressant, istället fick jag gosa med en av hanarna. Det gick bra det med. Efter kaffedrickande, valpprat och mer hundprat så for alla utom vi. Då gick vi en promenad med de vuxna innan vi drack en kopp kaffe till och sedan for mot landvetter klockan fyra.
Jag har haft så mycket ångest inför flygresan hem.. Tänk om vi inte får följa med med valpen? Vad gör vi då? Men oj så smidigt det gick och alla personal blev helt bedårande. Speciellt roligt var det att se säkerhetspersonalen.. de brukar ju vara så himla griniga och otrevliga, men med en valp i famnen så tror jag att vi hade kunnat ta vad som helst med oss.
Nä, nu blir det helt klart Malmö avation för mig på alla resor. De har fått många stjärnor i min bok tidigare, men förtjänade en hel drös till. Platserna längst bak var reserverade till oss, inga problem att låta henne sitta i famnen förutom under start och landning och supertrevliga. Det var verkligen ingenting att oroa sig för.
Enya pep rätt bra i bilen och en del på Landvetter, men annars var hon väldigt lugn så länge någon av oss hade handen nere i buren hos henne. Bajsade på landvetter och kissade och drack lite på bromma.
Halv elva var vi äntligen hemma och blev hämtade av Ayesha och Ulrika. Ayesha tyckte att valpen var mycket spännande så länge hon var inne i buren och mycket äcklig så fort hon kom ut. En snabb pink och sedan upp till katterna.. Sauron kastade en blick på valpen och såg ut att tycka "åh nej, inte en ny nu igen", medan Sirus gick fram, nosade lite och avfärdade henne som hyfsat ointressant. Enya tyckte att svansen nog skulle duga att bita i, men framsidan av den där konstiga varelsen var nog rätt farlig. :p
Sen stupade vi i säng, vi, ayesha och katterna i sängen och Enya under sängen bakom sin hundsäng. Troligtvis kändes det väl tryggast där inne för hon försökte inte ens komma upp i sängen.
Klockan fem vaknade jag av att hon började röra på sig och gick ut, sen tänkte jag vara smart och att vi skulle kunna lägga oss i vardagsrummet och fortsätta sova.. Icket. Bus och pip och allmän oro fram till åtta när johan klev upp. Efter en kort tupplur när jag höll fast henne i famnen i soffan så var det igång igen.. då gick jag och la mig i sovrummet och överlät jobbet till johan. Varvid Enya naturligtvis följde efter mig, la sig under sängen och somnade. Lagom typiskt.
Efter det så kom svärfar och lilla Ida på besök och jäklar vad hon gick hem. Enya blev verkligen stormförtjust i henne.. någon som är lika stor hon henne själv och som ville hälsa. Dessutom hade även hon en svans som gick att bita i. :p De två kommer nog att bli riktigt bra vänner.
Men nu är det färdigt med nya upplevelser för idag. Efter att de for så kunde hon äntligen lägga sig och sova på riktigt och nu händer det inte mer. Jag ska jobba i natt och måste försöka sova ett par timmar till om jag ska orka med. Men överlag har det gått fantastiskt bra. :)
Två mycket skeptiska vuxna..
Vad är det där för något?
Jag tror att den där går att bita i..
Nähä, då får jag väl bita i den här istället..
Nanna lite..
Tuff kompis.
Tyvärr gick det inte att ta några vettiga bilder på Enya och Ida tillsammans eftersom de skulle vara i mitt knä samtidigt båda två. Men det kommer fler gånger. :)
